Klockan är 9 på morgonen då jag sjösätter båten vid Skarholmen på Ekolns norra strand.
Jag åker ut i den gropiga sjön och styr mot fjärdarna Gorran och Oxnen med siktet inställt på Gädda.
Det är något speciellt att en vacker höstdag drifta längs med djupvassarna med vackert färgade lövträd som en fondvägg i bakgrunden, samtidigt som man prickkastar betet mot luckorna i vassen.
Vinden friskar i från väst och jag söker upp vikar i lovart som jag fiskar av med Jerkbaits som hastigt rycks in med korta vevpauser. Första stoppet ger två gäddor i 2 kilosklassen.
Metodiskt betar jag av vik efter vik i den tilltagande vinden i hopp om att någon av de större madamer som ofta partrullerar av området i jakt efter braxenstimm, ska fatta tycke för mitt bete. Tyvärr är det endast små vilda gäddsnipor som verkar vara hemma för dagen.

När en stor styrpulpetare dundrar in i viken och börjar slammra med ankare och kättingar bestämmer jag mig för att byta till en annan vik. Jag väljer en stor svepande vassvik med fina grundflader som även kan hysa gös i anslutande djupbranter vid envisa västanvindar. Jag hinner fiska en timme och fånga några ilskna gäddsnipor och när vinden allt mer börjar friska i så styr jag kosan hemmåt.

Stormen

15 September
Fiskesuget kan inte stoppa mej trots att det blåser orväckande ute på sjön. Det går t.o.m vita gäss och det är med stor möda jag lyckas knuffa ut båten i den envisa sydväst vinden. Som obotlig optimist kalkylerar jag med att vinden snart ska mojna som den så ofta gör vid den här långsmala insjön i Sörmland.
Jag tar skydd bakom en liten ö där det alltid samlas stora mängder löja, jag kallar platsen för poolen, då det bildas en markerad håla precis på platsen. Jag har många gånger sett grov abborre kalasa i löjsstimmen, men som inte låtit sig lockas av mina konstgjorda beten, vare sig jigg eller popper. Efter någon halvtimmes nötande märker jag att vinden inte alls tänker bedarra utan ökar istället allt mer. Den lilla läplats jag hittat blir allt mindre och det river och sliter i ankarlinan.
När ett träd blåser omkull på land tar jag det för gott att bege mig hemmåt. Jag startar el-snurran och kör ut från läplatsen. Min el-motor visar sig helt verkningslös i blåsten och jag står helt still trots full gas. Jag börjar i stället att ro som en galärslav i motvinden. Efter ett slag tar jag en paus och hivar i ankaret. Jag greppar Jerkspöt och kastar mot en vassrugge, vinden gör att linan böjer sig som en märla. Jag hinner bara veva några varv innan en gädda i 5 kg´s klassen klipper betet i ett skummande inferno. Halvägs till båten kliver den av samtidigt som ankaret släpper och jag driver iväg i ilfart. 1 timme senare drar jag upp båten på land, helt utmattat efter 500 m rodd. Bättre väder nästa gång

/Krister