Paus i Julmaten

Julen är en helg fylld med traditioner, en del mer eller mindre nödvändiga. En för mej mycket viktig tradition är att greppa fiskespöt och på självaste julafton försöka fånga en blank Gotlandsöring till Julbordet. När jag tar på mig Neoprenvadarna vid bilen, blåser jag nästan omkull, en hård nordlig vind piskar upp havet och gör allt för att begränsa mina möjligheter att få doppa ett bete. Jag styr stegen mot en stor udde som närmaste ser ut som en stor klyka ut i östersjön, jag upptäcker en liten krökning i strandlinjen som ger ett visst skydd mot vinden och även skapar ett skummande inferno då vatten som blåser från land möter inkommande stora vågor. Jag blir tvungen att gå upp till 27 gr´s Sandgrävling för att nå ut i den hårda vinden. Redan efter några kast får jag ett hårt hugg och kan landa en 1 kg´s öring, blank fet och trind. En stund senare har jag efter en 2 kg´s öring som formligen surfar i en våg efter min Vicke wobbler och nonchalant vänder framför vadarna och skvätter mig i ansiktet. En timme senare kan jag sjunka ner framför brasan i föräldrahemmet, med en öring puttrande på spisen med dill, citron och lagerblad. Visst är det härligt med traditioner :-)