Regn & Rusk Gös

19 maj
Himlen öppnar sig samtidigt som jag och McFire lyfte in våra fiskepinaler i den lilla plastbåten. Typiskt då vädret tidigare under helgen varit fantastiskt. Jag har länge planerat att ta med mig Mcfire på Gösfiske i sjön, en på Gotland närmast exotisk fisk då den inte finns på kalkstens-Ön.

Min förhoppning är att vi under dagen ska få kontakt med någon av de stora Gösar som jag vet finns i sjön även om det går många timmar mellan huggen.

Efter någon timme övergår regnet till rejäla störtskurar, vi biter ihop och trollar oförtrutet vidare utan någon som helst fiskkontakt. Vi möter en annan båt som även dom har ett surt fiske. En snabb paus vid abborgrynnan resulterar i två snipor som fattar tycke för våra jiggar.

Uppiggade av gäddorna bestämmer vi oss för att fortsätta trollandet och styr åter ut på dom fria vattenvidderna. Kanske står gösarna och tjurar långt ner på djupet. Jag testar att blya ner Nils-Masters Invincible med 60 gr bly, vilket resulterar i en gäddsnipa som hugger långt nere i djupet.

I jämnhöjd med en udde gör jag min sedvanliga vändning med båten samtidigt som jag byter till en neonfärgad Storm Deep Thunder. Jag har knappt rätat upp båten då slirbromsen skriker på ett av spöna, jag känner direkt att det är en grov gös, några nerviga minuter senare kan McFire håva en praktfull Gös på 5650 gr, en otroligt vacker fisk. En perfekt avslutning på en trevlig, om än, blöt dag, på sjön.

Randiga Rovriddare

29 April
Jag har nästan börjat misströsta då jag gör min tredje ankring på grynnan. 1 1/2 timmes nötande har endast resulterat i en 5 kg´s gädda som snodde jiggen precis när jag ska lyfta upp den i båten. Jag klandrar mig själv för att jag inte tagit med håven eller använt en tunn Pro leader tafs. Glupska gäddor är ett vanligt inslag på grynnan.
Jag kör med stora Relaxjiggar och har förhoppningen att någon vårrusig gös ska stryka längs grynnans branter. Ankaret tappar plötsligt sitt fäste och båten driver iväg i den friska vinden. Efter ca 25 m får ankaret fäste igen och båten stannar i en tvärnit som när på får mig att trilla överbord. Jag låter jiggen sjunka till botten och vevar sedan in den små ryck i spötoppen. När hugget kommer känner jag genast på de karakteristiska tunga knyckarna att det är en grov abborre. Snart kan jag lyfta in en vacker randig rovriddare på 1250 gr som glupskt slukat den 15 cm långa jiggen. Några kast senare upprepas proceduren och jag kan landa en tvilling till den första fisken. Abborrarna är nu rejält i stöten och hugger hårt på jiggarna, tyvärr gör den steniga bottnen att det blir allt glesare i min jigglåda. Jag lyckas landa ytterligare två ståtliga abborrar innan huggperioden är över, den största tangerar nästan 1,5 kg´s strecket. Jag beundrar den fantastiska fisken när jag ger den friheten åter. Med rest ryggsegel simmar den ståtligt ner mot djupet för att återuppta lek bestyren.
Några matabborrar sparas för att på kvällen avnjutas smörstekta med kantareller och ett välsmakande vitt Grüner Veltinger vin.

Ljudlöst

Så har jag äntligen fått ändan ur vagnen och investerat i en el-motor till båten. Valet föll på den beprövade Minn Kota 36, en lämplig storlek för min Linder vid trollingrepor ljumma sommarkvällar. Det ska bli riktigt skönt att slippa bensinångorna och bullret från min Mariner även om den är relativt tystgående. Nu ska jag bara finna en lämplig lösning för monteringen på akterspegeln, samt komma på var jag ska förvara batteriet på minst skrymmande vis. Motorn kommer att invigas i helgen då vi drar till landet. Tight Lines!

Vårkänslor

Äntligen har den envisa nordvästvinden bedarrat en aning. Gårdagen fiske omöjligjordes av vinden som på Gotland ofta kallas "sopkvasten" för den grumlar upp vattnet så rejält längs den Gotländska långgrunda kusten. Det har blivit en påsktradition att i vadarstövlar ge oss ut i vågorna för att fixa påsköringen.

Vi kommer ner till udden vid lunchtid, sträckan vi ska fiska på har närmast perfekta förhållanden för öringfiske. Vinden är ca 5-6 sekundmeter och skapar rörelse i vattnet. Vi delar upp oss och fiskar av varsin del av udden. Det dröjer inte länge förrän jag ser brorsan drillar en öring och på håll kan jag se öringens luftsprång. Lite stressad fortsätter jag att fiska, det vore ju själva tusan om man skulle få "fula namnet". Jag byter till ett norskt skeddrag, Tröndesilda, och vevar in över den steniga bottnen. När jag ser betet glimma 20 meter ut ser jag en mörk skugga som följer strax bakom betet, ett kort vevstopp gör att betet singlar sakta mot botten och öringen kan inte motstå lockelsen. Strax därefter kan jag svepa in en vacker och blank 2 kg´s öring över de hala strandstenarna. Dagen är räddad!
Magnus får strax därefter en 3 kg´s öring som slukar hans påskfärgade Vickevobbler till den grad så att vi får operera ut den i svalget. Inga pilliga hugg som annars är så vanligt vid havsöringsfiske. Vi tar en långlunch och sträcker ut oss i gräset vid en vacker slänt. Få ställen är så vackra som Gotland i vårskrud, backen är intensivt blå av alla blåsippor som frodas i den kalkrika marken.

Som liten minns jag att en erfaren lokal havsöringsguru sa att just när blåsipporna stod i blom var det som bäst att dra på sig vadarna, greppa tvåhandsspöt och ge sig ut på "pallen". Även om fisket under höst och vinter kan erbjuda högtidsstunder så bjuder vårens långa ljusa dagar på ett lugnare och mer harmoniskt fiske. Ingen stress, man kan ta en långa lunch och fikapauser och njuta av tillvaron. Vi beslutar att testa en närliggande udde innan dagen avslutas. På väg ut på udden stöter vi på ett ilsket svanpar som inte alls gillar vår närvaro. De bröstar upp sig och vi är tvungna att vada ut i vattnet för att försiktigt komma förbi kärleksparet utan att störa dom. Jag lägger ett kast mot en samling stenar. Hugget kommer precis då betet passerar en stor sten, en fin öring bryter ytan i en serie vilda hopp och pulsen stiger. Jag tar öringen hårt och kan strax landa den med en höger bredsida upp över strandstenarna. Det är en blank vacker öring på 3,1 kg . På väg tillbaka till bilen möter Jag Magnus, han bär på en öring på ca 2,5 kg.

Vi summerar dagen och är glatt överraskade över det fina fisket och fiskarnas fina kondition.

Alumniumkärlek

Båtfiske ter sig inte så naturligt för en Gotlänning som många kanske skulle tro. På en vindpinad ö mitt i östersjön är sällan båtfiske något som kan bedrivas på ett särskilt komfortabelt sätt då hela havet ofta brallar på utan större möjlighet till skydd bakom öar och skärgårds-landskap. Helt enkelt så är kustfiske på Gotland lika med vadarstövlar och ett tvåhandsspö. På fastlandet däremot är landfisket mer meckigt och ofta tillbringas större delen av dagen med att promenera genom oländig terräng för att undvika ilskna stugägare eller för att runda flashiga marinor.

Efter några mer eller mindre lyckade flytetyg gjorde jag för ett par år sedan slag i saken och införskaffade en ordentlig sportfiskebåt. Valet föll på en Linder 400 med EU-trailer, då jag ville ha möjlighet att vara så mobil i mitt fiske som möjligt. En 10 hk Mariner fick pryda aktern då en större motor skulle göra ekipaget så tungt att solo sjösättningar på naturramper skulle bli mer svårbemästrade.

Jag har nu använt Lindern i några säsonger och kan bara lovorda båten. Enkelheten vid sjösättningar och möjligheten att skrapa i båten vid en vanlig strand är underbar! 10 Hk´s marinern gör jobbet och ger en hygglig marchfart vid förflyttningar. Visst har aluminumbåtar sin akilleshäl med den stötighet som uppstår vid gropig sjö och vid blåsiga höstdagar bör man hålla sig i lugnare vikar om man inte vill ha njursvikt. Trots sina 4m känns båten större än vad den är och två personer står med lätthet och jerkar på lofterna utan minsta tendens till instabilitet. Idel lovord alltså, men jag tror framför allt att jag är förförd av ha mitt eget lilla "rum" därut på sjön, långt från stress och ilskna stugägare, att luta sig tillbaka och hälla upp en kopp kaffe samtidigt som man tittar på sjökortet för att fundera ut nästa fiskeplats, just den friheten är svår att uppleva på annat sätt.

Förra året blev båten försedd med nytt Lowrance Ekolod och 2 spöställ. I vår hoppas jag att förse den med en lämplig el-motor för att göra trollingturerna mer njutbara. Ev så kommer jag även under sommaren att lägga båten vid Ekoln för att lättare kunna komma ut på kvällsturer utan att behöva köa vid rampen.

Må isarna brista snarast!