Vårkänslor
Äntligen har den envisa nordvästvinden bedarrat en aning. Gårdagen fiske omöjligjordes av vinden som på Gotland ofta kallas "sopkvasten" för den grumlar upp vattnet så rejält längs den Gotländska långgrunda kusten. Det har blivit en påsktradition att i vadarstövlar ge oss ut i vågorna för att fixa påsköringen.
Vi kommer ner till udden vid lunchtid, sträckan vi ska fiska på har närmast perfekta förhållanden för öringfiske. Vinden är ca 5-6 sekundmeter och skapar rörelse i vattnet. Vi delar upp oss och fiskar av varsin del av udden. Det dröjer inte länge förrän jag ser brorsan drillar en öring och på håll kan jag se öringens luftsprång. Lite stressad fortsätter jag att fiska, det vore ju själva tusan om man skulle få "fula namnet". Jag byter till ett norskt skeddrag, Tröndesilda, och vevar in över den steniga bottnen. När jag ser betet glimma 20 meter ut ser jag en mörk skugga som följer strax bakom betet, ett kort vevstopp gör att betet singlar sakta mot botten och öringen kan inte motstå lockelsen. Strax därefter kan jag svepa in en vacker och blank 2 kg´s öring över de hala strandstenarna. Dagen är räddad!
Magnus får strax därefter en 3 kg´s öring som slukar hans påskfärgade Vickevobbler till den grad så att vi får operera ut den i svalget. Inga pilliga hugg som annars är så vanligt vid havsöringsfiske. Vi tar en långlunch och sträcker ut oss i gräset vid en vacker slänt. Få ställen är så vackra som Gotland i vårskrud, backen är intensivt blå av alla blåsippor som frodas i den kalkrika marken.
Som liten minns jag att en erfaren lokal havsöringsguru sa att just när blåsipporna stod i blom var det som bäst att dra på sig vadarna, greppa tvåhandsspöt och ge sig ut på "pallen". Även om fisket under höst och vinter kan erbjuda högtidsstunder så bjuder vårens långa ljusa dagar på ett lugnare och mer harmoniskt fiske. Ingen stress, man kan ta en långa lunch och fikapauser och njuta av tillvaron. Vi beslutar att testa en närliggande udde innan dagen avslutas. På väg ut på udden stöter vi på ett ilsket svanpar som inte alls gillar vår närvaro. De bröstar upp sig och vi är tvungna att vada ut i vattnet för att försiktigt komma förbi kärleksparet utan att störa dom. Jag lägger ett kast mot en samling stenar. Hugget kommer precis då betet passerar en stor sten, en fin öring bryter ytan i en serie vilda hopp och pulsen stiger. Jag tar öringen hårt och kan strax landa den med en höger bredsida upp över strandstenarna. Det är en blank vacker öring på 3,1 kg . På väg tillbaka till bilen möter Jag Magnus, han bär på en öring på ca 2,5 kg.
Vi summerar dagen och är glatt överraskade över det fina fisket och fiskarnas fina kondition. 
