Stormen

15 September
Fiskesuget kan inte stoppa mej trots att det blåser orväckande ute på sjön. Det går t.o.m vita gäss och det är med stor möda jag lyckas knuffa ut båten i den envisa sydväst vinden. Som obotlig optimist kalkylerar jag med att vinden snart ska mojna som den så ofta gör vid den här långsmala insjön i Sörmland.
Jag tar skydd bakom en liten ö där det alltid samlas stora mängder löja, jag kallar platsen för poolen, då det bildas en markerad håla precis på platsen. Jag har många gånger sett grov abborre kalasa i löjsstimmen, men som inte låtit sig lockas av mina konstgjorda beten, vare sig jigg eller popper. Efter någon halvtimmes nötande märker jag att vinden inte alls tänker bedarra utan ökar istället allt mer. Den lilla läplats jag hittat blir allt mindre och det river och sliter i ankarlinan.
När ett träd blåser omkull på land tar jag det för gott att bege mig hemmåt. Jag startar el-snurran och kör ut från läplatsen. Min el-motor visar sig helt verkningslös i blåsten och jag står helt still trots full gas. Jag börjar i stället att ro som en galärslav i motvinden. Efter ett slag tar jag en paus och hivar i ankaret. Jag greppar Jerkspöt och kastar mot en vassrugge, vinden gör att linan böjer sig som en märla. Jag hinner bara veva några varv innan en gädda i 5 kg´s klassen klipper betet i ett skummande inferno. Halvägs till båten kliver den av samtidigt som ankaret släpper och jag driver iväg i ilfart. 1 timme senare drar jag upp båten på land, helt utmattat efter 500 m rodd. Bättre väder nästa gång

/Krister