Novemberöring

Solen stiger över horisonten som en apelsin då jag och Tobbe styr kosan mot Roslagskusten på söndagsmorgon, en vy som man verkligen inte är bortskämd med under det gråtrista November. Vi börjar med att fiska av en kuststräcka som ligger i lovart ihopp om att vinden där pressat in tångräkor och annat smask för öringen. Trots idogt svingande ger platsen ingen kontakt med fisk, trots att det känns riktigt "hett" med alla rätta förusättningar.

Efter en snabblunch med taktiksnack över kartan beger vi oss till en annan intressant udde som ofta är kraftigt strömsatt vid sydliga vindar. Tobbe som är utrustad med vadare tar sig med viss möda och stor balanskonst ut på en lite holme som ligger bredvid udden, en perfekt spot där det ofta brukar skapas intressanta strömmar där vågorna möter varandra, dessutom är det kastavstånd till undervattensrevlar med fina ståndplaster. Själv har jag bara vanliga gummistövlar och får nöja mig med att fiska av udden i den hårda sydvästvinden som närpå blåser omkull mej vid några tillfällen då jag balanserar på såphala stenar i bränningen. Trots alla spinnkonster jag kan uppbringa har jag inte ett pet på mina beten. Jag har sökt skydd bakom några stora stenar och roar mig med att försöka kasta ut till en kobbe då Tobbe dyker upp med en 1,5 kg´s öring i näven, han berättar att han även släppt tillbaka ett "sprall". Vi beundrar öringen som både är märkt och saknar den ena av bröstfenorna, vilket för misstankarna till Vattenfalls utsättningar i Dalälven.

Tobbe balanserar åter igen ut på udden i kulingvindarna, själv fiskar jag av en grund vik innanför, efter en stund tjoar Tobbe igen och kan snart håva en ny 1,5 kg´s fisk, båda fiskarna hugger på en 20 gr Sandgrävling silver/grön. Vi fortsätter sedan att nöta på till skymmningen utan någon mer kontakt innan vi bryter. En härlig dag i solen.